Jag hann! Och en förhoppning om en bättre värld..

Äntligen dags att skriva lite här igen. Och jag hann! Så länge som man skriver minst ett inlägg om året så måste det väl räknas som en aktiv blogg?

Först vill jag bara säga att det var varit ett spännande år. Men det har mer rört det privata, då jag har varit föräldraledig större delen. Fast det har verkligen funnits godbitar även gällande IKT-biten som har gjort intryck. Facebook kan användas till mycket babblande och skryt, men när det används på rätt sätt så är det fantastiskt. Jag har lärt mig massvis via några av de mest spännande grupperna jag är med i på Facebook. Ett extra stort tack till Carl Heath för alla spännande artiklar han gräver fram, det har varit många "eye-openers" för min del genom dessa.

Jag har ibland blivit lite skrämd över hur stort gapet är mellan det som "medelsvensson" upplever som de stora problemen på internet i förhållande till vad "experterna" ser. Ta en sak som integritet. Debatten har varit stor kring att lägga upp till exempel bilder på sina barn på Facebook. Att detta är integritetskränkande och så vidare. Men jag tror att man missar målet lite om man agerar mot dessa saker. Det finns så enormt mycket större frågor, såsom metadata kring vårt användande av internet och våra positioner, ansiktsigenkänning i realtid, hälsoappars utveckling, inspelningsmöjligheter av ljud i bild och massor med andra saker. Utan att gå in alls på frågorna i detalj så har jag en liten, liten förhoppning av konsekvenserna kring detta.

Jag är övertygad om att vi kommer få det svårt att hålla på vår personliga integritet i framtiden. För om du inte är exceptionellt intresserad så kommer du använda teknik som kommer att ha så bra koll på dig, och även låta dig ha koll på andra, att det privata kommer suddas ut allt mer. Redan idag finns ju teknik som låter dig spela in det som någon sa för en stund sedan, följa personer på många ställen i världen, se bilder från stora delar av världen i realtid och till och med kunna säga om någon talar sanning eller inte när du pratar med dem. En del av dessa tekniker är ännu inte fullt pålitliga men det är ändå så tillgänglig teknik att du har med dig det i din telefon och det är bara en tidsfråga innan teknikerna har förfinats mångdubbelt.

Vad är det positiva med detta? Jag ser ett tänkbart, och kanske till och med troligt, scenario. Vi kommer att få så svårt att ljuga, snacka skit bakom ryggen, manipulera andra osv i vårt vardagsliv att vi måste bli ärligare. Vi måste lära oss att leva med det vi gör, inte genom att mörka eller ljuga, utan genom att helt enkelt stå upp och försvara det vi gör. Och detta kan kanske, kanske till och med leda till att vi får en större förståelse för att andra inte alltid gör saker perfekt. Att andra inte gör saker på samma sätt som vi gör det. Att vi faktiskt tycker och tänker olika ibland, men det är ok. Men att vi måste kunna motivera varför vi tycker som vi tycker.

Det är långsökt. Och kanske väldigt naivt. Men tänk om det ändå kunde vara så att teknikutvecklingen inte bara får oss att leva längre, tjäna mer pengar, kunna öka tempot i allt vi gör och andra världsliga saker..? Utan att faktiskt kunna få oss att bli bättre människor och därigenom kunna få en bättre värld.

Nytt skolämne: IHK

IHK. Det är inte en blandning av Idrott och Hälsa samt Hem- och Konsumentkunskap. Utan InformationsHanteringsKunskap.

Är detta något som borde vara ett eget ämne i skolan? Vi pratar mycket om källkritik i skolan. Och informationssökning. Men det räcker inte.

Jag får ofta frågan av personal i skolans värld om hur man ska lyckas sortera i all den information som kommer från arbetsgivaren. Det är så lätt att missa viktig information.

Förr var detta ofta ett tecken på att informationen som hade gått ut var otydlig. Om det var något viktigt så lades det ut ett papper i varje fack på personalrummet. Samt det togs upp på konferens och det kanske till och med sattes upp ett extra stort meddelande på anslagstavlan.

Så funkar det ju sällan idag. Utan allt kommer i digital form. Allt finns där. Men hur mycket kommer mottagaren till godo? Och detta gäller ju inom alla områden. Är du intresserad av ett fotbollslag? Då finns det kanske en officiell hemsida, några inofficiella, några bloggar, några Facebooksidor, några Instagramkonton, några Podcasts, en massa Youtube-klipp med nyheter, twitterflöden från spelare och andra insatta, osv, osv. Det finns hur mycket som helst.

Och att sortera i detta är svårt, det tycker de flesta av oss. Och om vi tycker det är svårt, tänk då på hur det är för våra elever. De som har svårt att sortera i en text på två sidor i en skolbok.

Jag vet inte riktigt hur jag tycker man ska lägga upp ämnet. Eller hur man bäst tränar inom det. Men jag vet en sak. Detta kommer bli en superviktig kunskap, eller egenskap, att ha i framtiden.

Att det ska vara så svårt!

Att det ska vara så svårt att få lite rutin kring att skriva varje dag, eller åtminstone några gånger i veckan..

Så jag tänkte att det är viktigare att skriva än att skriva bra. Så dagens tips blir ett enkelt, men ack så viktigt.


Mina tips är alltså inriktade mot skolan, där jag arbetar. Och för att arbeta inom en institution som arbetar med utbildning så känner jag ibland att det är ett förvånansvärt stort motstånd bland oss som arbetar för att just utbilda oss, att lära oss något nytt.

Så dagens tips är: Lär dig något nytt varje dag.

Jag tycker att jag lär mig nya saker varje dag. Och jag älskar det. Jag älskar att stöta på problem som är nya för mig. Att behöva tänka till hur man ska hantera en svår situation. Och när det gäller IKT så tror jag att det är just så man måste arbeta. Du måste bli bra på att lära dig nya saker. Det funkar aldrig att lära sig ett system, ett ha sätt att arbeta eller ett sätt att lösa problem. Du måste kunna lära dig nya sätt att ta dig an problem.

De flesta problem som mina kollegor kommer till mig med och ber om hjälp om kan jag lösa. Ibland snabbt. Ibland tar det lite mer tid. Och förvånansvärt ofta så vet jag inte hur jag ska lösa problemet när dom kommer med det till mig. Så vi är alltså två professionella personer där ingen kan lösa problemet. Och då förväntats jag lösa det. Varför är det så? Jag tror att det handlar mycket om inställning. Att jag har haft samma inställning som nu under en lång tid, att det är kul att lära sig något nytt, att det är kul att hantera problem som man inte vet hur man ska hantera, att det är kul att ge sig ut på osäkra vatten. Och just för att jag har gjort det mycket så känns inte dessa vatten så osäkra längre. Visst, jag vet inte vad som kommer att hända. Jag vet inte vad som finns bakom nästa krök (var på väg att skriva kräk där istället, det hade varit en rolig felskrivning). Men denna osäkerhet stör mig inte, tvärtom.

Så, lär dig något nytt varje dag! Och för att lära sig något nytt så måste man våga. Våga göra det som känns osäkert. Då kommer det osäkra inte längre kännas osäkert, bara spännande.

Inte mycket till tips idag..

Förtroendekris

Trist att se att förtroendet från Utbildningsdepartementet stadigt rasar för vår lärarkår. Och samtidigt rasar såklart lärarkårens förtroende för Utbildningsdepartementet.

Utbildningsdepartementet verkar ju dessvärre också motverka det som jag trodde de var till för att uppmuntra, nämligen bildning och tro på akademisk kunskap. Bedömning för lärande är ju något som har arbetats mycket med i skolan, något som vår forskarkår menar vara den viktigaste framgångsfaktorn gällande utbildning. Men det är tydligen något som Utbildningsdepartementet, eller åtminstone regeringe, inte alls tror på. Mer summativ bedömning är istället mottot. Totalt förvirrande. Om man inte sett utspelen tidigare.

Som någon sa på Twitter, det är sällan längdmätning hos skolsköterskan varje månad gör våra barn längre. En inte helt korrekt liknelse, naturligtvis, men ändå lite relevant, tycker jag.

Jag borde naturligtvis skriva både längre, bättre och mer engagerat. Men mitt engagemang börjar ta slut. Vilket även min lärarkarriär börjar göra, tror jag. Efter att ha sett de senaste utspelen och även hört Anders Borgs senaste utspel i Affärsvärlden, eller var det var, gällande matematikundervisninge (A.Borg som jag annars för övrigt har haft ett märkligt stort förtroende för innan detta)så känner jag att det börjar bli dags att lämna det sjunkande skeppet innan man dras med ner. 10 år i branschen är kanske lagom, oavsett. Men jag hade gärna slutat med fanan i topp.

Tråkigt för mig. Tråkigt för våra elever, då jag faktiskt är en riktigt hygglig lärare. Och tråkigt för både Utbildningsdepartementet och regeringen. Men det kommer de sistnämnda nog aldrig att förstå...

Scratch

Jag har känt till Scratch rätt länge, men ändå inte tagit mig tid till att låta mina elever testa. Förrän nu. Det var ett misstag att jag inte har gjort detta tidigare.

För det är ju riktigt roligt. Jag lät mina elever i sexan testa och dom kom genast igång med att börja programmera olika spel eller scenarion. Någon gjorde Justin Biebers apa som kom ut på en scen och presenterade sig och sin "master". Någon började göra ett spel där det gällde att undvika oväder, men liksom Flappy Birds, så var det näst intill omöjligt att klara.

Och detta utan att nästan få någon instruktion alls. De övade logik, räknade och ritade. De funderade på hur man skulle uttrycka sig. Många ämnen vävs in på en gång. Och att sedan eleverna tyckte att det var roligt och att tiden gick snabbt som bara den, det är ju inget som gör någon ledsen.