Förtroendekris
Trist att se att förtroendet från Utbildningsdepartementet stadigt rasar för vår lärarkår. Och samtidigt rasar såklart lärarkårens förtroende för Utbildningsdepartementet.
Utbildningsdepartementet verkar ju dessvärre också motverka det som jag trodde de var till för att uppmuntra, nämligen bildning och tro på akademisk kunskap. Bedömning för lärande är ju något som har arbetats mycket med i skolan, något som vår forskarkår menar vara den viktigaste framgångsfaktorn gällande utbildning. Men det är tydligen något som Utbildningsdepartementet, eller åtminstone regeringe, inte alls tror på. Mer summativ bedömning är istället mottot. Totalt förvirrande. Om man inte sett utspelen tidigare.
Som någon sa på Twitter, det är sällan längdmätning hos skolsköterskan varje månad gör våra barn längre. En inte helt korrekt liknelse, naturligtvis, men ändå lite relevant, tycker jag.
Jag borde naturligtvis skriva både längre, bättre och mer engagerat. Men mitt engagemang börjar ta slut. Vilket även min lärarkarriär börjar göra, tror jag. Efter att ha sett de senaste utspelen och även hört Anders Borgs senaste utspel i Affärsvärlden, eller var det var, gällande matematikundervisninge (A.Borg som jag annars för övrigt har haft ett märkligt stort förtroende för innan detta)så känner jag att det börjar bli dags att lämna det sjunkande skeppet innan man dras med ner. 10 år i branschen är kanske lagom, oavsett. Men jag hade gärna slutat med fanan i topp.
Tråkigt för mig. Tråkigt för våra elever, då jag faktiskt är en riktigt hygglig lärare. Och tråkigt för både Utbildningsdepartementet och regeringen. Men det kommer de sistnämnda nog aldrig att förstå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar